Bland piller och plantor

• Del 1 i serien om Ecuadors sjukvård - Del 2 hittar du här

– Ta av dig på överkroppen, ställ dig på knä och be till din gud.
Befallningen hugger som ett piskrapp och jag stelnar till i en rörelse medan min hjärna jobbar på högvarv för att kunna processera innebörden. Vad är det jag just blivit beordrad till?

Stearinljusens lågor flackar osäkert på altaret. De skapar hotfulla skuggestalter som dansar på de kala betongväggarna, en förlängning av mitt inres egen oro och förväntan. Utanför strålar ännu en vacker dag. Något man aldrig skulle kunna gissa här inne. Solens ljus är effektivt utestängt av tjocka tygstycken som täcker fönstren. Luften är tung och kvav och avsaknaden av elektriskt ljus skapar en dunkel, suggestiv stämning. Doften av alla örter, oljor och tinkturer blandad med stearinröken känns frän och främmande i mina näsborrar och väcker bilder av glömda minnen från andra världar och svunna tider. Den dämpande tystnaden bryts bara av det oavbrutna rasslandet från ett sjok pärlhalsband på en rynkig, brun nacke som rör sig medvetet i det lilla rummet. Ett rum som är fullkomligt belamrat av artefakter, verktyg och magiska redskap. Alla lediga ytor i rummet är täckta av amuletter, halsband, snäckor, stenar, fjädrar, tavlor, ikoner, små dosor med torkade ämnen; flaskor och kärl med oljor och tinkturer; små knippen med torkade örter och växter, och i centrum av blickfånget byggt mot väggen – ett primitivt altare skapat av koffertar och en gammal dammig stereo.

Min tolk Liliana avbryter otåligt mina dagdrömmar och upprepar:
– Han säger att du ska ta av dig på överkroppen, gå ner på knä och börja be till din gud.
Självklart. Jag knäpper upp skjortan och går ned på knä med ansiktet riktat mot altaret. Den råa kylan känns ruggig mot min bara hud och knäna vilar tungt mot den grova filt som ligger som skydd mot det ojämna betonggolvet. Jag känner mig en smula utelämnad i min nakenhet och söker tröst i en av de många gudabilderna som pryder altaret medan bäraren av de rasslande halsbanden, en skäggig, gråhårig man i poncho och pannband, förbereder sina verktyg med utstuderade rörelser.

Jag befinner mig i Guapolo. En liten by en timmes bussfärd utanför Ecuadors huvudstad Quito och hemvisten till Vicente Luna, en av landets mest kända Schamaner. Vägen till Vicente har varit snårig. Trots att jag efter många dagars jagande lyckats få tag på ett telefonnummer och bokat tid i förväg så har jag ingen aning var man kan finna den försiktige andebesvärjaren. Schamanen har en mycket viktig roll i det lilla samhället. Han är inte bara medicinsk rådgivare och helare, utan lika mycket en vän och stöd att tala ut mot när livet är hårt och tron svag. Byborna är rädda om sin schaman och försvarar honom mot icke önskvärda element.
 
Jag frågar folket i Guapolo om hans bostad men får bara slingrande och undvikande svar. Man vågar erkänna hans existens, men inte riktigt ge sken av att veta var han bor. Jag får följa magkänsla blandat med de vaga halvsanningar och generella riktlinjer byborna ger mig. Steg för steg, person för person tar jag mig på dammiga vägar genom den sömniga lilla byn. Förbi rökiga restauranger där uppfläkta gris- och marsvinskadaver grillas över öppen eld och säljs direkt på gatan. Förbi öppna garage där svetsgnistorna slår och motoroljan ligger tjock på alla ytor. Förbi slakthus där den kväljande stanken av död hänger tung och avskräckande runt byggnaden. Förbi skeptiskt stirrande människor och rostiga bilar fyllda med kacklande höns tills jag slutligen når en hög cementmur med en tung ekdörr. Vi har kommit rätt.
 
Vicente Luna - Schaman
Vicente Luna är Ecuadors främste auktoritär inom Shamanism. Han har varit verksam inom yrket i 40 år och behandlar allt från lokala näringsidkare, till affärsmän, politiker och är fotbollslandslagets personliga schaman. Hans far var schaman, hans son är schaman, och nu har fjärde generationen Luna, Vicentes barnbarn - en flicka på 13 år, börjat vigas in i de svåra sysslorna som schamanism innebär.

Vicente Luna är liten men spänstig och ser rakt in i mig med pigga leende ögon. Hans huvud pryds av långt grått hår och en tjock, välansad skepparkrans i samma färg täcker hakan. Han har en behaglig, något skrovlig stämma och ger ett förtroendeingivande, lugnt intryck trots hans hetsiga tal. Snabbt och metodiskt förklarar han de olika aspekterna av Shamanism och hoppar ivrigt mellan ämnen och historier, lämnar meningar hängande i luften för att genast ge sig på en annan aspekt av hans verksamhet. Min tolk försöker febrilt hänga med i turerna och korrekt översätta allt om shamanernas viktiga arbete.

Vicente menar att shamanismen täcker behovet av andlighet. Andlighet är något som
saknas hos den moderna människan och är något annat än psykologi och religion. Han
menar att människan har nytta av att behandla en skadad kropp hos doktorn, och ett skadat
psyke hos psykologen. De skapar en balans inom varsitt område. Men ingen av dessa nuddar själen.
– Om du till exempel precis undgår att bli påkörd av en buss. Den fysiska chocken går
över och kroppen återhämtar sig när man märker att man inte är skadad. Men nervsystemet
kan vara skadat och slutar fungera som det ska. Efter flera år av denna osynliga skada kan
en psykosomatisk sjukdom uppstå och då man inte förstår vad problemet är söker man hjälp hos doktorn. Men detta är inte skador som läkarna kan se eller behandla så de fysiska besvären består.

Ett land med andliga traditioner
Schamanen har en stark ställning i detta land och traditionerna sträcker sig tusentals år tillbaka. Luna förklarar belåtet att de alternativa behandlingarna fått större respekt och förtroende på senare år. En fyraårig schamanutbildning har startats på ett universitet för
alternativa mediciner och Vicente har varit en av de drivande krafterna som fick igenom en
legalisering.
– Ja, enligt lagen är det numera tillåtet att utföra schamanistiskt arbete. Men det har fortfarande inte accepterats helt och hållet. En del folk har svårt att ta till sig något som inte kan bevisas vetenskapligt. Därmed inte sagt att shamanyrket är utan faror. Man jobbar med farliga energier och starka droger, och man måste kunna göra sig av med den negativa energin man absorberar från folk.

– Jag har haft kompisar som inte har kunnat hantera de dåliga energierna så bra. De har blivit sjuka, trötta och åldrats i förtid. Därför brukar jag vila 5 minuter eller dricka te mellan varje patient, för att återhämta mig och jag bastar med helande växter och örter en gång i veckan. Men trots detta har han gott om kunder. Varje arbetsdag tar han emot ett tjugotal patienter med problem och sjukdomar av alla möjliga slag. Detta gör han just här i rummet där jag befinner mig just nu. Patienterna kan efterfråga behandling för en sjukdom, be Vicente bryta en förbannelse, eller få bot mot trötthet och nedstämdhet.

Schamanen är mycket omtyckt. Det finns ett fortsatt intresse att få de traditionella behandlingarna även nu när en större del av befolkningen har fri tillgång till läkarvård. Folk ur alla samhällsgrupper respekterar hans kunskap och kraft och ses som ett komplement till skolmedicinen. Giovanni är en 34 årig IT-manager på centralbanken i Quito, och doktorand i internationell ekonomi. Han går till en schaman med jämna mellanrum för att rena sig. Han berättar om hur hans liv förändrats efter ett schamanbesök. Han var deprimerad och besviken på kärleken och hamnade av en slump hos en schaman som fördrev hans onda energier. Nu är han gift och har en snart ettårig son och har aldrig mått bättre. Han har fortsatt besöka schamaner och tvekar inte på deras arbetes goda verkan.

Men alla är inte lika positivt inställda. Damian, en tjugoårig quitorian med ett stort leende och basebollkeps blev föga imponerad efter sitt besök.
– Är jag sjuk går jag till en läkare. Shamaner är inget alternativ. Den schaman jag träffade spådde mig med ägg och cigaretter, sedan knäckte hon ägget och det kom blod ur det. Det är bara trick. Jag tror inte de har några möjligheter att läka sjukdomar.
 
Limpia
Samtalet kommer till ett slut, och jag känner att jag personligen måste uppleva vad det är som får människor från alla klasser och åldrar att återkomma till dessa gamla traditioner. Jag beordras ned på knä framför altaret och det är nu Vicentes verkliga arbete börjar och han blir plötsligt allvarsam. Hans spruckna men djupa röst börjar mumla på gamla indianska mantran och han viftar rökelsekar och växter runt omkring mig. Tillsammans med den tunga rökelsen och dämpade belysningen skapas en surrealistisk, drömlik stämning. Kroppen faller i trance och rummet verkar bli trögflytande. Jag förnimmer en grå dimma fylla rummet och synen grumlas. Jag hinner precis reflektera, något skakad, att upplevelsen är extremt fysisk, när en kalldusch tvärt rycker mig upp ur min dvala. Vicente har medan jag var upptagen med mina tankeövningar fyllt munnen med en obestämd vätska ur ett kärl och med munnen formad som ett munstycke sprutat det över min rygg.

Jag väcks ur min introverta slummer och kastas in i verkligheten klarvaken och
högst medveten om min omgivning. Vicente fortsätter sin behandling. Han knackar med
stenar mot mina tinningar och längs ryggraden, ackompanjerat av en obehaglig vissling.
Växter piskas hårt mot min nakna hud och han rycker i min nacke så det knakar
olycksbådande. Upplevelsen når sitt klimax när han trycker sitt ansikte mot mitt kranium och bokstavligen suger min negativa energi rakt in i sin egen mun. Efter varje djupt slurpande munfull grinar han illa med tårar i ögonen och spottar och fräser av kväljningar. Lika plötsligt som det startade så är det över, och jag reser mig lite vimmelkantigt upp och tar honom hårt i näven. ”Gracias.” ”Muchas Gracias.”

Vad jag upplevt är en limpia, en spirituell rening av kroppen för att balansera och driva ut negativa energier. Detta görs med växter, oljor, stenar och diverse tekniker för att absorbera den dåliga energin. Växter som är levande ting kan attrahera energin så personen blir bättre medan växterna dör. I djungeln är det vanligt att man rullar marsvin över den sjuke för att på samma vis driva ut negativa energier. Vicente håller med om att en del av arbetet är psykologiskt, personens inneboende kraft att hela sig väcks och kanaliseras med spirituella motiv. Trots det abstrakta i ritualen ger behandlingen konkreta fysiska resultat och det är inte ovanligt att en läkare i Ecuador ber sin patient att besöka en schaman för att få en limpia innan han börjar behandla honom.

Efter upplevelsen försöker jag bearbeta vad jag utsatts för. Kroppen känns pigg och
laddad som efter en massage eller en varm dusch efter hårt arbete. Jag åkte och besökte
Vicente småfebrig, svag och med en högst orolig turistmage, men känner mig på hemresan upprymd, frisk och redo för vad som helst.